Vive la France
Inatt vaknade jag runt 3 tiden och kunde inte somna om. Tog upp telefonen och får se det fasansfulla som inträffat i Paris.
Min syster sitter i styrelsen för Rugby Europe och var på plats i Paris under fredagen.
Tack och lov ser jag via min svåger att hon lämnat Paris vid 19 tiden på fredagskvällen och alltså med en hårsmån undkommit terrorattentaten.
Man ska inte hålla på och grubbla "tänk om". Men det gör man automatiskt. "Tänk om de bestämt sig för att ha sammanträdet senare på kvällen, eller ätit middag på någon restaurang".
Nu är jag så glad och tacksam att min syster är hemma i trygghet med sin familj.
Och min tankar går till alla offren och dess anhöriga i Paris.
Det är så ofattbart.
Som någon skrev "terroristerna hatar allt som vi lever för".
Det är skrämmande. Hela förmiddagen har vi spenderat framför tv'n för att följa händelserna idag. Bilder som visas på människor som flyr i panik, skottskadade. Människor som kastar sig ut genom fönster för att fly undan terrorn. Bomber som hörs under en vänskaplig fotbollsmatch, med 80 000 åskådare.
Länder går ihop och fördömer attentaten, tillsammans.
Prayers go out, to all the world
